Lähde: Cato instituutti 2.4.2009
http://www.cato.org/pubs/wtpapers/greenwald_whitepaper.pdf
Vuoden 2001 heinäkuun 1. päivänä Portugalissa astui voimaan kaikkien
huumeiden käytön dekriminalisoinut laki. Lain mukaan huumeiden käyttö
ja hallussapito omaa käyttöä varten ovat lain mukaan kielletty mutta
lain rikkomisesta seuraa hallinnollisia rangaistuksia eikä siitä
seuraa rikosrekisterimerkintää. Huumeiden salakuljetus on edelleen
lain mukaan rangaistava teko.
Maassa vallitseva poliittinen yksimielisyys dekriminalisoinnin
puolesta ei ole yllättävää tutkitun tiedon valossa. Se osoittaa, ettei
lain muutoksella ole ollut haitallisia vaikutuksia huumeiden käytön
tasoon Portugalissa, mikä monissa kategorioissa on alhaisimpia EU:ssa
varsinkin kun sitä vertaa ankaran rikosvalvonnan maiden vastaaviin
lukuihin. Vaikka dekriminalisoinnin jälkeiset käyttöluvut ovat
pysyneet samoina tai vähentyneet hieman muihin EU maihin verrattuna,
ovat huumeiden käyttöön liittyvät haitat – sukupuolitaudit ja
huumekuolemat – vähentyneet merkittävästi. Huumepolitiikan
asiantuntijat ovat sitä mieltä, että nämä positiiviset kehityslinjat
ovat seurausta siitä, että Portugalin hallitus kykenee tarjoamaan
erilaisia hoito-ohjelmia kansalaisilleen – minkä puolestaan
dekriminalisointi teki mahdolliseksi.
Lainmuutoksen suurimmat voitot ovat olleet huumeiden käytön kokeilun
väheneminen nuorissa ikäluokissa, hoitoonohjausten suuri lisääntyminen
ja siitä seurannut kovien huumeiden käytön aiheuttamien haittojen
väheneminen. Toisaalta lainmuutos ei ole aiheuttanut huumeturismin
suuntautumista Portugaliin, mitä lainmuutoksen vastustajat ennustivat.
Kannabiksen käyttäjien asemaan muutoksella on ollut suuri vaikutus.
Ennen lainmuutosta noin tuhat kannabiksen käyttäjää sai
vankeusrangaistuksen vuosittain. Lainmuutoksen jälkeen viranomaisten
toimenpiteiden kohteeksi joutuneiden määrä on kasvanut merkittävästi
ja tämä kasvu on suurimmaksi osaksi kannabiksen käyttäjiä: lautakunnan
eteen joutuneista 90% on kannabiksen käyttäjiä, mikä heijastaa
huumeiden yleisiä käyttäjämääriä.
Itse asiassa Portugal on ainut EU-maa, jossa huumeiden käyttö on
dekriminalisoitu, kun se on depenalisoitu monessa maassa ja
Hollannissa lisäksi sallitaan kannabiksen valvottu myynti.
Lainmuutosta aikoinaan pohtinut komitea päätteli, ettei laillistaminen
ole käyttökelpoinen vaihtoehto dekriminalisointiin verrattuna, koska
kansainväliset huumesopimukset "pakottavat pitämään yllä kansallista
kieltolakia" huumeiden käyttöä vastaan. Dekriminalisointi on
sopusoinnussa tämän pakon kanssa, koska Portugalin laki edelleen
kieltää käytön mutta sitä ei enää käsitellä rikosoikeudellisena
tekona.
EU:ssa vallitseva kehityssuuntaus on hidas siirtyminen pois
kannabiksen pienten erien hallussapidon kriminalisoinnista sekä
lisääntyvä "haittoja vähentävän politiikan" hyväksyminen. EU:n
huumeseurantakeskuksen tekemien havaintojen mukaan monessa EU maassa
on omaksuttu de facto dekriminalisaatio vaikka niissä ei ollakaan
selväsanaisesti julistettu huumeiden käyttöä dekriminalisoiduksi.
Esimerkiksi Espanjassa huumeiden käyttäjä voidaan yhä tuomita
rikosoikeudellisesti vaikka ketään ei enää lähetetä vankilaan pelkästä
huumeiden käytöstä. Espanjan huumelaissa on edelleen jako, jonka
mukaan huumeiden julkinen käyttö on kielletty kun taas yksityistä
käyttöä ei ole kielletty, ja Espanjan lainsäätäjät ovat antaneet tämän
jaon pysyä lakikirjassa.
Saksassa on vallalla toisen tyyppinen de facto dekriminalisaatio, kun
pienten huumemäärien hallussapidosta vangitsemisen katsottiin oikeuden
päätöksellä rikkovan perustuslakia. Luxemburgissa kannabiksen käytöstä
voidaan langettaa korkeintaan sakkotuomio.
Portugal on siten ainut EU maa, jossa on toteutettu kirjaimellinen
dekriminalisaatio, kun muissa EU maissa vallitsee kriminalisoinnin
viitekehys. Voisi luulla, että tällaista politiikan muutosta harkitaan
maassa, jossa on laaja huumeongelma. Huumeiden käyttäjien määrällä
koko väestöstä mitattuna Portugal on ollut kuitenkin selvästi alle
EU:n keskitason.
USA:n virkamiehet kieltäytyvät vertailusta
Sivuilla 29 – 30 löytyy mielenkiintoinen tähän tutkimukseen liittyvä
tarina: raportin laatijat olivat jättäneet tuloksensa USA:n
huumepoliisin DEA:n toimistoon Madridissa muutamien siihen liittyvien
kysymysten kanssa. Niissä pyydettiin USA:n viranomaisilta selvitystä
maan huumepolitiikasta, koska kaikkien tilastojen mukaan huumeiden
käyttö ja siihen liittyvät ongelmat ovat USA:ssa muita maita pahempia
ja USA:ssa harjoitettu tiukka huumepolitiikka on siten osoittautunut
huumeongelmaa pahentavaksi verrattuna Portugalin dekriminalisaation
seurauksiin. Kysymyksiin ei saatu vastauksia.
EU:n huumevirkamiesten mukaan USA on ollut äärimmäisen vähän
kiinnostunut Euroopan huumetrendien ymmärtämisestä, jotka ovat
kehittyneet parempaan suuntaan huumeiden käytön liberalisoinnin ja
dekriminalisoinnin ilmapiirissä. Päinvastoin USA on viimeisten kahden
vuosikymmenen aikana yksisilmäisesti kiihottanut muita maita
kriminalisoimaan huumepolitiikkaansa yhä ankarammin ja vaikuttaa
kiinnostuneen ainoastaan kriminaalipoliittisista toimenpiteistä eikä
empiirisesti todennetuista politiikan muutoksista käyttäjätasolla,
joilla voidaan vaikuttaa käyttäjämääriin ja lievittää huumeisiin
liittyviä haittoja.
Maailmalla saatujen kokemusten valossa on selvää, että tiukan
kriminaalipolitiikan keinoilla ei saavuteta alhaisia käyttäjätasoja
vaan päädytään päinvastaisiin tuloksiin. USA:n tiukan kontrollin
aiheuttamat korkeat käyttäjäluvut ja sen jatkuva kasvu verrattuna
Portugalin dekriminalisoinnin kautta saavutettuihin kehitysmalleihin
antavat selvää tukea näille kokemuksille.
Vapauttamalla kansalaisensa huumeiden käytön aiheuttamista syyttämisen
ja vangitsemisen peloista on Portugal rohkaissut huumeista
riippuvaisia hakeutumaan hoitoon. Portugalilaiset ovat kokeneet
dekriminalisoinnin hyödyt eikä tällä hetkellä Portugalissa ole
vakavasti otettavaa poliittista painetta palata kriminalisaatioon.
Muiden maiden lainsäätäjien tulisi vakavasti harkita Portugalin
mallia.
Portugalissa huumeiden dekriminalisointi saavuttanut hyviä tuloksia
Lähde: YLE 9.4.2009
http://yle.fi/uutiset/ulkomaat/2009/04/portugalissa_huumeiden_
dekriminalisointi_saavuttanut_hyvia_tuloksia_672622.html
Portugalissa huumeiden dekriminalisointi on johtanut huumeiden
aiheuttamien terveysongelmien voimakkaaseen laskuun. Tiedot käyvät
ilmi Yhdysvaltalaisen Cato Instituutin tutkimuksesta.
Portugalissa heinäkuussa 2001 voimaan astunut laki dekriminalisoi
kaikki huumeet, mukaan lukien kokaiinin ja heroiinin. Lain myötä
huumeiden hallussapito ja -käyttö pysyivät kiellettyinä, mutta ne
eivät johtaneet rikosoikeudellisiin toimenpiteisiin. Huumeiden myynti
ja välittäminen pysyi kuitenkin tiukasti laittomina.
Viisi vuotta lain voimaan astumisen jälkeen vuonna 2006 huumekuolemat
putosivat Portugalissa 400 vuosittaisesta tapauksesta 290 tapaukseen.
Lisäksi uusien HIV-tartuntojen määrät romahtivat 1400 tapauksesta 400
tapaukseen. Laki siis vähensi huomattavasti huumeiden aiheuttamia
terveysongelmia, eikä se lisännyt maan pääkaupungin Lissabonin
suosiota huumeidenkäyttäjien keskuudessa. Dekriminalisoinnin myötä
huumeiden käyttäjät ohjataan vankilan sijasta hoitoon.
Tutkimuksen mukaan laki ei lisännyt huumeiden käyttöä, joka oli jo
ennestään alhaisempaa kuin useissa muissa Euroopan maissa. Portugalin
liberaali huumepolitiikka on lisännyt suosiota maassa, ja sen tuloksia
pidetään kaiken kaikkiaan positiivisina.
YLE Uutiset
Ruotsi: hamppua Ikean kaapissa
Lähde: Expressen 13.4.2009
http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1531671/han-odlar-knark-i-sin-gar
Ruotsin luetuin iltapäivälehti Expressen julkaisi pääsiäisenä laajan
artikkelin Ruotsissa virinneestä kannabiksen kotikasvatusbuumista.
Lehden haastattelemien kasvattajien mukaan kyseessä on jo koko väestön
läpileikkaava uusi harrastus, joka on tehnyt Ruotsista omavarainen
marihuanan suhteen. Ruotsihan on ollut maailman johtavia
kieltolakimaita, jossa rikosoikeudellisten rangaistusten lisäksi
jaetaan runsaasti sosiaalisia rangaistuksia: kiinnijääneitä uhkaa
työpaikan menetys, asunto-ongelmat, lasten huostaanotto, pakkohoito,
sosiaaliavustusten evääminen ja toistuvat huumetestit.
Ohessa Expressenin artikkelin teksti:
Så länge barnen mår bra och det finns mat i kylskåpet förstår jag inte
problemet.
Vi har blivit ett narkotikaproducerande land i dag, vilket vi inte har
varit tidigare. Cannabisplantorna växer så att det knakar på
villatomter och i svenska hem. Polisen gör rekordbeslag – men
hemmaodlarna blir bara fler.
I dag rullar småbarnsmammor jointar i tvättstugan. Pundaren bär
cykelhjälm. Din granne kan vara en knarkkung – och langaren en
respekterad kulturarbetare.
Enligt lagen är de missbrukare och kriminella, riskerar att få
fängelsestraff, förlora familj, vänner och karriär. Men det hindrar
inte svenska folket från att röka på.
– Jag är ju ingen pundare, säger trebarnspappan Niklas i Dalarna, som
odlar gräs hemma i radhuset.
Sverige är numera självförsörjande på marijuana. Här är historien om
hur våra ikeagarderober blev de nya knarkförråden.
Det är i princip som att ladda ner recept på en maträtt.
Trebarnspappan Niklas, 35, öppnar dörren till klädkammaren i hallen.
Det starka ljuset från lamporna bländar först. Sen vänjer man sig och
ser marijuanaplantorna som prunkar i plasthinkar på golvet. Några har
klumpar längst ut, som klibbiga bölder längs med grenarna. En frän
doft sticker i näsan.
– Jag har "gröna fingrar", säger Niklas stolt.
Han är en av alla de svenskar som köpt ett par bordsfläktar på Clas
Ohlson, släpat hem påsar med kravmärkt blomjord och byggt en liten
knarkfabrik hemma i radhuset.
Den torkade marijuanan förvaras i genomskinliga tupperwarelådor i
frysen. Barnen vet att de inte får säga ett knyst om "pappas blommor"
på dagis.
Inget problem
Niklas ger krukväxterna en dusch med sprejflaskan och plockar
omsorgsfullt med bladen.
– En del tycker att man är missbrukare om man röker varje dag. Men så
länge barnen mår bra och det finns mat i kylskåpet förstår jag inte
problemet. Vad gör det om jag tar en joint ibland? säger han.
Jag har alltid förknippat cannabis med hippies, amerikanska
collegestudenter och i stort sett alla människor med sandaler och
dreads.
Min enda egna erfarenhet av så kallad braja begränsar sig till några
bloss på en torftig joint (samt nojan som följde därefter) för många
år sedan, på en grusparkering i Örebro. Därför blir jag lite paff när
en medelålders bekant berättar om en prudentlig parmiddag han nyligen
bjudits in till – som slutat med att några av landets mest
sofistikerade och intellektuella kulturpersoner fnittrande ramlat ihop
i en hög på golvet.
Höga som hus.
Gräseliten puffar på
"Det är så enkelt att odla – det är därför det är så vanligt, Vi
snackar 2- 3 månader, sen har du 50- 100 gram per planta", säger en
odlare. Foto: Hasse Eriksson
– När vi hade ätit klart langade värden fram en hel påse med gräs,
berättade min bekant, som själv gett ut flera böcker.
Fenomenet inte är ovanligt, visar det sig. Det omtalade
kokainmissbruket bland mediekändisar på Stureplan känns plötsligt som
ett marginellt problem när sanningen om gräseliten rullas upp.
Dramatenskådisar, romanförfattare, medieproducenter, bokförläggare,
musiker, akademiker och liberala kulturjournalister – alla erkänner
att de "puffar". Det bolmas hejvilt på den kända skådespelerskans
60-årsfest, runt matsalsbordet i den ståtliga läkarvillan och framför
frilansjournalistens dator.
Flera beskriver sin drogkonsumtion som ett intellektuellt alternativ
till det fördummande underklassupandet:
– Jag tror att det var poeten Raymond Carver som sa att marijuana fick
honom att se saker ur ett annat perspektiv. Vi som röker på är
tänkande människor, som gillar att diskutera och analysera. Alkohol
blir man bara korkad av, säger en forskare på Stockholms universitet.
En socialantropolog berättar att han måste röka på för att inte dö av
uttråkning över sina böcker och tjocka avhandlingar. En poet erkänner
att han försökt skriva en hel diktsamling med jointen i mungipan:
– Fast det blev tyvärr bara skit, alldeles för långa resonemang.
Langar till flera
Ola, 47, är en etablerad kulturjournalist som skrivit i flera av
landets största dagstidningar och jobbat för Sveriges Radio.
Han är även kulturelitens egen knarklangare. Odlingen i rabatten bakom
sommarstugan förser flera av hans vänner i branschen.
– En gång fick jag panik när jag kom dit. Plantorna hade växt i
rekordfart och såg ut som julgranar på tomten, säger han.
På 80- och 90-talet var det kokain som romantiserades i kulturkretsar.
Alla ville vara som den iskalle, kolastinne författaren Bret Easton
Ellis.
Nu har de vita linorna ersatts av nya gröna vågen.
I dag äter man organiska böngroddar, tänker på klimatet och tankar biobränsle.
"Kan man tänka sig en nyöppnad krog på Söder som erbjuder
icke-ekologiska rätter?" som DN På stan skrev nyligen, apropå de
miljömedvetna storstadsidealen.
Det kravodlade gräset betraktas helt enkelt som en del i denna
jordnära livsstil.
Garderobsodlingen ger ju inte bara "närproducerat" en ny innebörd,
utan är också ett sätt för kulturklicken att förverkliga sina
lantbrukardrömmar – utan att ens behöva resa utanför tullarna.
– Jag tar en pilsner och röker framför "Så ska det låta" på
fredagskvällen, säger Ola.
Marijuanan gömmer han i kryddskåpet, bredvid oreganon. Eftersom han
alltid blir vrålhungrig efter en joint brukar han ställa fram en skål
äpplen på bordet. Nyttigare än att vräka i sig chips och godis,
förklarar han.
– I dag är röka gräs ungefär som att ta ett glas rödvin. Man slappnar
av och kan prata om relationen till sin fru eller om vad man ska göra
av sitt liv. Det kommer fram känslor som sitter långt inne.
Hittar mer marijuana
Redan för ett par år sedan märkte Rikskriminalpolisen att något höll
på att hända med svenskarnas knarkvanor.
Plötsligt hittade man mer och mer marijuana i landet.
2007 beslagtogs 106 kilo. Ett år senare hade det ökat explosionsartat,
med flera hundra procent – till 448 kilo. Men det konstigaste av allt
var att det verkade röra sig om 100 procent ganja made in Sweden.
"Underrättelser gör gällande att svenskar är mycket skickliga på
marijuanaodlingar och att vi är i det närmaste självförsörjande på
marijuana" skrev Rikskrim sedan i sin cannabisrapport.
Det gick inte att ta miste på vad som hade skett: Sverige hade för
första gången blivit medlem i knarkklubben.
– Vi har blivit ett narkotikaproducerande land i dag, vilket vi inte
har varit tidigare. Det som oroar oss är den organiserade
produktionen. Det är en ett nytt fenomen för Sverige, konstaterar
Steve Alm på Rikskriminalens narkotikaenhet.
Tydlig trend
Enligt en ny rapport från Europeiska centrumet för kontroll av
narkotika och narkotikamissbruk, ECNN, är trenden tydlig i flera
länder.
Traditionellt sett produceras all cannabis i Marocko eller
Afghanistan, och smugglas hit via Holland och Spanien. Men nu växer
den inhemska produktionen av marijuana i alla europeiska länder.
Och hemmaodlarna blir allt fler.
– Vi ser en klar ökning. Det är allt från de som har en-två
cannabisplantor i garderoben eller i badrummet till storskalig
produktion, säger Johnny Gyllensjö på Skånepolisens narkotikarotel.
Enligt honom är garderobsodlingen en ekonomisk fråga – do it
yourself-knark är billigare och mindre riskfyllt.
Dessutom är det tätt förknippat med utvecklingen på internet.
Det är ingen slump att odlingsvågen har vuxit fram i takt med
fildelning, Facebook och bloggosfär. Nu kan man köpa så kallade
"lyxfågelfrön" på postorder och få haschpolare online.
– Du kan få beskrivet precis hur du ska gå till väga, det är i princip
som att ladda ner recept på en maträtt. Det bidrar också till att fler
vill testa på, säger Johnny Gyllensjö.
Frågan om legalisering
I Danmark diskuteras just nu om laglig försäljning av cannabis på
apoteket – då skulle man bli av med de våldsamma gängkrigen, som ofta
handlar om kontrollen över haschhandeln, menar förespråkarna. Även i
Kalifornien kom nyligen ett förslag om avkriminalisering från
demokraten Tom Ammiano. Enligt en webbundersökning i LA Times hade han
94 procent av läsarna med sig.
När Expressen.se nyligen ställde frågan om cannabis borde vara
tillåtet i Sverige svarade 46 procent av 3 500 röstande ja.
Fast när det kommer till kritan verkar det inte direkt vara knökfullt
där upp på haschbarrikaderna.
Klonar sticklingar
Stämningen på Svenska Cannabisorganisationens välbesökta nätforum
Swecan kan snarare jämföras med glöden hos en grupp passionerade
Bonzaiträds-entusiaster.
Här borrar man inte sig djupare i liberala teorier och frihetliga
principer – utan diskuterar trädgårdstips.
Hur man klonar sticklingar, konstruerar hydrosystem med sprinklers i
gillestugan eller ställer in plantornas pH-mätare.
Medlemmarna lägger stolt ut bilder på sina cannabisprojekt och ger
varandra uppmuntrande kommentarer. Någon tipsar om recept på
marijuanabröd och haschtryfflar.
70-talets flumhippies, som glatt petade ner roliga frön i
trädgårdslandet och rökte upp själva bladen var totala amatörer i
jämförelse med dagens pålästa potheads.
En 25-årig odlare som jag får kontakt med via Swecan jämför till
exempel sin hobby med vinprovning. Själva rökandet är inte ens
huvudsaken, menar han:
– Det är så jäkla kul att se plantorna växa, att följa det vegetativa stadiet.
Bloggaren Henrik Alexandersson är talesperson för drogliberala
Frihetsfronten, och tycker att hemodlarkulturen avdramatiserat
narkotikafrågan.
– Debattläget har ofta varit hysteriskt tidigare. Man har alltid
blivit inbjuden till tv och radio för att spela driftkucku. Nu är det
lugnare och sakligare.
En enkel bonde
En sen decemberkväll grips Daniel, 31, på en tunnelbaneperrong i
utkanten av Stockholm. Han är helt väck.
Ögonen är blanka och blodsprängda. Han babblar osammanhängande, och
kläderna stinker av marijuana.
– Jag är bara en enkel bonde, säger han i polisförhöret.
På sätt och vis stämmer det – Daniel vistas ofta i lantliga miljöer.
Närmare bestämt på familjens tjusiga slottsägor i mellansverige.
Han kommer från en fin överklassfamilj och har aldrig haft ett riktigt
jobb, utan lever på arvet efter en förmögen släkting. Dagarna ägnar
han åt att klinka på sin gitarr, festa och filosofera.
Och åt att pyssla med sin knarkplantage.
Vid husrannsakan hittar man en rejäl skörd hemma hos bonde-Daniel.
I sovrummet står ett uppspänt tält med prunkande marijuanaplantor i
vita plasthinkar. Garderober och klädkammare är fullproppade med
växter. Till och med på toaletten står några blomkrukor. Och överallt
hänger doftgranar som ska dölja den fräna lukten.
Här har godsägarens son alltså producerat kilovis med cannabis – på
gränsen till grovt narkotikabrott. Trots att han själv hävdar att
brottet han anklagas för inte är straffbart utan enbart "ekologiskt"
döms Daniel till 3 månaders fängelse.
Till polisen säger denne noble pundare att odlingen inte har något med
hans drogmissbruk att göra.
– Syftet är att få frisk luft, få plats att andas.
Han älskar att "se hur plantorna växer och utvecklas", förklarar han.
Ibland tänder han lite marijuana och tillber en jordgud vid namn
Patcha Mama. Enligt Daniel borde alla svenskar ha en egen liten
hampodling hemma:
– Det skulle lösa många problem.
Fler anmäls
Brå:s statistik visar att antalet personer som anmäls för
framställning av narkotika har ökat med nästan 40 procent det senaste
året. Överklassknarkaren Daniel är bara en av alla frilansodlare som
polisen hittat, ofta efter tips från grannar som har känt en konstig
lukt i trapphuset.
2008 anmäldes 461 personer för narkotikaframställning i Sverige –
nästan alla marijuanaodlare.
Och på flera håll i landet verkar hemmaodlat ha blivit det nya hembränt.
Bara under de senaste månaderna har man till exempel gripit en 42-årig
Gävlebo som odlat cannabis i sin kolonistuga, dömt en 54-årig kvinna
med ett par plantor i sin lägenhet i Kalmar till skyddstillsyn och
avslöjat en 30-årig stockholmare med en marijuanaodling hemma i
badkaret.
Den sistnämnde hävdade i förhöret att han endast röker cannabis som
medicin, för att lindra sina ryggsmärtor.
Används av utbildade
Att känna igen en haschtomte är dock svårare än man tror – såväl
George W Bush som Anders Borg har ju erkänt att de rökt gräs.
Cannabis är inte bara den överlägset populäraste drogen i världen, med
över 160 miljoner användare – jämfört med exempelvis futtiga 16
miljoner kokainister.
I sin senaste årsrapport konstaterar FN:s organ mot brott och
narkotika, UNODC, att cannabisknarkarna globalt sett spänner över ett
extremt brett fält av befolkningen i fråga om ålder, inkomst,
livsstil, nationalitet och etnicitet.
Även svenska Folkhälsoinstitutets livsstilsundersökningar visar att
cannabis – till skillnad mot exempelvis arbetsklass-amfetaminet, som
är populärast bland lågutbildade och kriminella – främst används av
män med mellanlång eller lång utbildning.
– Vi från medelklassen är inte skyddade. Hasch finns i alla delar av
samhället, säger Per Johansson, generalsekreterare för
antidrogorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS.
I kommunrapporterna till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, har sociala myndigheter på flera håll i
landet varnat för att cannabis verkar ha fått en nyrenässans bland
ungdomar. Men än så länge har varken Folkhälsoinstitutet eller CAN
märkt någon statistiskt mätbar ökning av missbruket.
Enligt deras siffror har ungefär en miljon svenskar rökt på någon gång
i livet – cirka två procent av männen och en procent av kvinnorna
under det senaste året.
Så har det sett ut sen 2004, och det är lägre siffror än i nästan hela
övriga Europa.
Enligt Per Johansson på RNS skulle en legalisering av cannabis få
katastrofala följder i Sverige.
– Ungdomarnas skolresultat skulle bli sämre, utanförskapet skulle öka
och vi skulle krocka mer i trafiken. Men framförallt skulle vi bli
dummare, säger han.
I ett högteknologiskt samhälle funkar det inte att röka en joint varje
kväll innan man går och lägger sig, menar han. Man skulle helt enkelt
inte klara av att följa med i den snabba utvecklingen med datorer,
twittring och nanobloggar.
– Man kan fråga sig vilken typ av jobb marijuanarökarna skulle ha?,
säger Per Johansson.
– Knarket blir inte gulligare eller mer oskyldigt bara för att du
meckar ihop det själv hemma i en garderob. En del trillar ner i
gropen, blir paranoida och kommer aldrig ur det. Man blir knäpp. Kolla
bara på Whitney Houston.
Motstånd mot samhället
Trebarnspappan Niklas i Dalarna, han med knarkförrådet i garderoben,
sätter sig ner med en kopp örtte vid köksbordet.
Diskmaskinen brummar i bakgrunden.
Han berättar att han lever sunt, äter hälsokost och tränar regelbundet
på gymmet.
– Jag är ju ingen stenad pundare som sitter hela dagarna framför
datorn med en bong och blir dum i huvudet, säger han.
Ibland säljer Niklas knark till vänner och bekanta för att dryga ut
hushållskassan, så att familjen kan åka på semester några veckor till
Medelhavet. Hans fru röker också på när hon har mensvärk.
– Ibland blir jag orolig för att brevbäraren ska känna lukten. Men
risken att åka fast skulle vara större om jag försökte få tag på
droger på andra sätt. Jag vill inte beblanda mig med kriminella och
köpa haschkakor av Bandidos, säger han.
Jag påpekar att han faktiskt är kriminell själv. Hur motiverar han
det? Och vad händer med barnen om han åker dit? Den minsta är bara två
år.
Niklas funderar en stund.
– Inget sånt skulle få mig att sluta. Om socialen skulle ta ifrån mig
barnen skulle jag ta med familjen och flytta utomlands.
Odlingen i klädkammaren är en form av motstånd, förklarar han. Mot
svenssonlivet. I radhuspappans tysta revolt är marijuanan det hemliga
liket i garderoben.
– Det är det sista uttrycket för rebelliskhet, för att man inte gått
med på samhällets alla normer och regler. Man visar att man trots allt
inte har gett upp.
Meksikon kongressi ottaa kannabiksen laillistamisen uudelleen esille
Lähde: Ottawa Citizen 13.4.2009, Arizona Daily Star 14.4.2009
http://www.ottawacitizen.com/news/Mexico+begins+legal+debate+
cannabis+legalization/1492101/story.html
http://www.mapinc.org/drugnews/v09/n424/a07.html
Meksikon lainsäätäjät ja asiantuntijat aloittivat maanantaina kolme
päivää kestävän keskustelun marihuanan laillistamisesta osana
suunnitelmaa saada maan vaikutusvaltaiset huumekartellit kuriin.
Keskustelut keskittyvät kannabiksen laillistamisen vaikutuksiin
väkivaltaan, kansanterveyteen ja huumeiden kulutukseen, kertoo
oppositiopuolue sosiaalidemokraattinen puolue julkilausumassaan.
Meksikon kongressi laati kolme vuotta sitten lain, jolla
dekriminalisoitiin pienten huumemäärien hallussapito mutta USA:n
painostuksen jälkeen silloinen presidentti Vicente Fox hylkäsi lain.
Nykyisen presidentti Calderonin hallitus on ilmoittanut haluavansa
dekriminalisoida pienten huumemäärien hallussapidon.
Vaikka presidentti Calderon vastustaa laillistamisajatusta, tämä
keskustelufoorumi osoittaa, kuinka kannabiksen laillistamisella on
koko ajan lisää kannatusta Meksikon huumeväkivallan keskellä.
Tällainen laki voisi huonontaa suhteita USA:n kanssa ajakohtana,
jolloin kaksi maata ovat lisäämässä yhteistyötä huumeiden vastaisessa
sodassa. Kongressin keskustelutilaisuus, joka on avoin tutkijoille,
asiantuntijoille ja virkamiehille, loppuu päivää ennen kuin
presidentti Obama saapuu neuvottelemaan huumesodasta.
Lakialoitteen laatijat saivat lisäpotkua helmikuussa, jolloin kolme
entistä presidenttiä, Kolumbian Cesar Gaviria, Meksikon Ernesto
Zedillo ja Brasilian Fernando Cardoso, kehottivat latinalaisen
Amerikan maita laillistamaan kannabis, jotta huumekartellien tärkein
tulonlähde poistettaisiin,
Kongressin keskustelu ottaa aiheeksi kielletyn puheenaiheen maassamme,
kertoo opposition edustaja Javier Gonzales, joka lisää Democratic
Revolution Party -puolueensa kannattavan marihuanan henkilökohtaisen
käytön laillistamista.
"Me emme halua kriminalisoida nuorisoa marihuanan käyttämisestä tai
hallussapidosta".
Presidentti Calderon, jonka virkakausi loppuu vuonna 2012, on
ehdottanut lakia, joka tarjoaisi käyttäjille hoitoa vankeuden sijaan
mutta ei laillistaisi eikä dekriminalisoisi hallussapitoa.
"On käynyt selväksi, että täyskieltolaki ei ole ratkaisu kaikkiin
ongelmiin", sanoo sisäministeriön edustaja Blanca Heredia. "Samalla on
kuvittelua, että marihuanan täyslaillistaminen olisi ihmelääke."
Lainsäätäjät eivät keskustele tietystä aloitteesta eikä keskustelun
odoteta johtavan käytännön toimenpiteisiin. Lainsäätäjät ovat
kertoneet haluavansa kuulla eri näkökannat ennen kuin he alkavat
käsitellä kannabiksen laillistamista koskevaa lakialoitetta.
USA:n hallinto ja Meksikon huumesota
Lähde: Meksikon suurlähettliään kanta CBS:n haastattelussa
http://www.youtube.com/watch?v=gr1p1wq7mHI
CBS:n Face the Nation ohjelmassa Meksikon suurlähettiläälle Arturo
Sarukhanille esitettiin kysymys, että voisiko kannabiksen
laillistaminen vähentää väkivaltaa, mikä liittyy meksikolaisten
huumejengien kannabiksen salakuljetukseen. Kunnioitettavasti
suurlähettiläs vastasi ilman pienintäkään hihittelyn makua. Tässä ote
suurlähettilään vastauksesta (videolla kohdasta 2.22 eteenpäin):
"Ne, jotka esittävät kyseisiä toimenpiteitä (laillistamista),
ymmärtävät huumekaupan lainalaisuuksia. Tämä keskustelu tulisi ottaa
vakavasti – ja meidän tulisi aloittaa toimenpiteet rajan molemmin
puolin …. Tähän keskusteluun tulisi suhtautua kaikella
vakavuudella."
Espanja: Mallorca aloittaa lääkekannabiskokeilun
Lähde: IACM-Bulletin 12.4.2009
http://www.acmed.org/english/home.htm
Mallorcan lääkärit saavat oikeuden kirjoittaa potilailleen
kannabisreseptejä hoitotarkoituksiin. Saaren oma eduskunta äänesti
selvällä enemmistöllä asian puolesta 7.4.. Tämän pilottiprojektin
tarkoituksena on seurata tuloksia, minkä jälkeen käytäntö
sallittaisiin Espanjan muilla alueilla. Tämä paikallishallinnon päätös
on mahdollinen, koska vastuu terveyskysymyksissä on annettu
keskushallinnolta paikallishallinnolle.
USA: jo 80 fytokannabinoidia
Lähde: Journal of Natural Products. The American Chemical Society and
American Society of Pharmacognosy 3.4.2009
http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/np900067k
Jo 80 erilaista fyto- eli kasviperäistä kannabinoidia on löydetty kun
tutkijat USA:ssa uutisoivat löytäneensä yhdeksän uutta kannabinoidia
vahvasta cannabis sativa lajikkeesta.