Sveitsi
Kannabis toistaiseksi laitonta
Lähde: Swissinfo 8.6., 15.6., 14.6., ja 13.6.2004
http://www.swissinfo.org/sen/Swissinfo.html?siteSect=105&sid=5002445
http://www.swissinfo.org/sen/Swissinfo.html?siteSect=105&sid=4997043
http://www.swissinfo.org/sen/Swissinfo.html?siteSect=105&sid=4996964
http://www.swissinfo.org/sen/Swissinfo.html?siteSect=105&sid=4987883
Kannabis säilyy laittomana Sveitsissä parlamentin kaadettua
14.6. toistamiseen äänin 102 – 92 hallituksen hyväksymät
muutokset huumelakeihin.
Tämä oli joulukuun 2001 jälkeen neljäs yritys äänestää
hallituksen esityksestä dekriminalisoida kannabiksen kasvatus ja käyttö.
Toinen parlamentin kamari, senaatti, on jo kahdesti suosittanut huumelakien
lieventämistä.
Viime syksynä juuri ennen vaaleja parlamentti hylkäsi suositukset.
Nyt käytyä keskustelua pidettiin viimeisenä mahdollisuutena
ja sen hylkääminen merkitsee sitä, että jo 30 vuotta
voimassa ollut huumelainsäädäntö jää voimaan.
Takaisku
Päätös tuli takaiskuna liberaalien huumelakien kannattajille,
sisäministeri Pascal Couchepinille, keskustavasemmistolaiselle sosiaalidemokraattiselle
puolueelle sekä Vihreille.
Liittovaltion terveysviraston johtaja Thomas Zeltner pahoittelee päätöstä:
"Lain hylkääminen voi johtaa siihen, että eri kantonit säätävät
omia lakejaan, mikä johtaa eriarvoisuuteen maassa. Voimme elää
lain kanssa mutta se aiheuttaa ongelmia."
Sosiaalidemokraattinen puolue sanoo lausunnossaan, että he olivat
pettyneitä päätökseen varsinkin kun se tehtiin samana
päivänä, jolloin parlamentti hylkäsi 100 vuotta vanhan
absinttikiellon.
Sisäministeri Couchepin on väittänyt, että nyt tulisi
ottaa huomioon Sveitsin tämän hetken tilanne, missä noin
500 000 ihmisen arvioidaan käyttävän kannabista päivittäin.
"Emme voi teeskennellä aivan kuten heitä ei olisi olemassakaan
pelkästään jonkin tavoittamattoman raittiuden ideaalin takia".
Poliisipäällystö ja opettajat ovat olleet pettyneitä
kansanedustajien hylättyä lakiehdotuksen.
Alkoholi- ja huumeriippuvuuden ehkäisyn instituutin johtaja Michel
Graf arvosteli "poliitikkojen rohkeuden puutetta" sekä "todellisen
keskustelun menettämistä".
Lainuudistaminen elää
Oikeistolainen Swiss People Party sekä joukko oikeistokeskustalaisia
kansanedustajia kallisti päätöksen lain uudistamista vastaan.
Asian käsittely ei kuitenkaan loppunut tähän äänestykseen.
Kristillisdemokraatit kertovat suunnittelevansa aloitetta lain uudelleen
käsittelemiseksi Sveitsin huumepolitiikan 4 pääkohdan mukaisesti,
joita ovat ehkäisy, hoito, lainvalvonta sekä haittojen vähentäminen.
Heidän ehdotuksen mukaan kannabiksen käytöstä rangaistaisiin
pienillä sakoilla.
Komitea nuorten ihmisten suojelemiseksi huumeiden kriminalisointia vastaan
suunnittelee myös kansalaisaloitteen käynnistämistä
"järkevän kannabispolitiikan puolesta sekä nuorten suojelemiseksi".
Komitean ovat perustaneet nuoret sosiaalidemokraatit ja vihreät
ja siihen kuuluu myös kristillisdemokraatteja ja radikaaleja.
Kannabisväittely ei sytytä nuoria
Väittely kannabiksesta on nostattanut aikuisten tunteet pintaan.
Mutta nuoret tuntuvat olevan välinpitämättömiä
kaikesta tästä hässäkästä ja sanovat jatkavansa
kannabiksen käyttämistä riippumatta parlamentin päätöksistä.
Väittelystä ja laittomuudesta huolimatta kannabiksen käyttö
on osa monen sveitsiläisnuoren elämää. Arvioiden mukaan
25% 15-25 vuotiaista käyttää kannabista päivittäin
tai useita kertoja viikossa.
Liikennekampanja
Sveitsin viranomaiset käynnistivät kampanjan nostaakseen ihmisten
tietoisuutta kannabiksen vaikutuksen alaisena ajamisen aiheuttamiin vaaratekijöihin.
Yhä useampi autonkuljettaja Sveitsissä on antanut positiivisen
tuloksen.
Tieturvallisuusneuvoston puheenjohtaja Hans-Ulrich Büschi kertoo
uusimpien tilastotietojen osoittavan kannabispositiivisten veri- ja virtsanäytteiden
jopa 20% vuosittaista lisääntymistä.
"Sattuu myös kannabiksen käyttöön liittyviä
onnettomuuksia. Mutta tuhoisaa – ja tätä löytyy usein –
on kannabiksen ja alkoholin yhteiskäyttö", Buschi kertoo.
Tämä laatuaan ensimmäinen kampanja tähtää
"puolitotuuksien" kumoamiseen, joihin kuuluu teoria siitä, että
kannabis saisi kuljettajan keskittyneemmäksi ja rauhallisemmaksi.
"Todellisuudessa pössöttelijöitä otetaan kiinni
ylinopeuksista yhä useammin. Pössöttelijän aivot eivät
pysy ympäristön tapahtumien perässä autolla ajettaessa".
Neuvosto ei ota osaa keskusteluun kannabiksen laillisesta asemasta.
Sveitsissä on tulossa vuoden 2005 alusta käytäntöön
kielto ajaa autoa huumeiden vaikutuksen alaisena.
Tieturvallisuus haluaisi yleisön pitävän rattijuoppoutta
ja huumeiden vaikutuksen alaisena ajamista yhtä vaarallisina.
Se haluaisi saada autolla ajamisen THC:n vaikutuksen alaisena sosiaalisesti
paheksuttavaksi 10 vuoden sisällä.
Autokouluopettajille järjestetään kansainvälinen
konferenssi Bernissä 5.7., missä on tarkoitus esitellä uusimpia
tutkimustuloksia kannabiksen vaikutuksista autolla ajamiseen (http://www.die-wahrheit.ch).
Cannabis är fortfarande förbjuden i Schweiz!
Lähde: Dialogi 3/2004
http://www.stakes.fi/dialogi/04/dia32004/46.htm
Allt fler emot laglig cannabis
Schweiziska ungdomar röker mest cannabis i Europa och allt har
verkat upplagt för en långtgående liberalisering av lagstiftningen.
Men vinden har vänt i debatten. Det nya lagförslaget att tillåta
konsumtion och smärre innehav har röstats ner i parlamentet.
Cannabis är fortfarande förbjuden i Schweiz!
Det påpekar Anselmo Lippuner och Roman Schelling på Zürichpolisens
narkotikagrupp Brennpunkt. De berättar att de självklart ingriper
mot försäljning och även mot öppen konsumtion.
Vi hoppar in i den civila polisbilen med Lippuner vid ratten. Även
presstalesmannen Michael Wirz är med på sight seeing-turen.
Han visar mig statistiken över narkotikabrott som bekräftar deras
påstående om polisens nolltolerans mot cannabis. Antalet registrerade
konsumtionsbrott för cannabis ökar år för år
och har fördubblats sedan början på 90-talet. Konsumtionsbrotten
för kokain och heroin har minskat något. Det totala antalet
registrerade narkotikabrott i Schweiz ? konsumtion, langning, smuggling
? fortsätter dock att öka varje år trots alla ansträngningar
att komma till rätta med narkotikaproblemet i landet.
Presstalesman Wirz ber mig att vara försiktig att tolka statistiken
eftersom den lika gärna kan spegla ökad aktivitet hos polisen.
I vilket fall tycks den stora tillväxten av metadonkliniker och heroinmottagningar
som 60-70 % av de s.k. tyngre missbrukarna besöker, plus "kontaktlokaler"
på 6 ställen i staden där narkomaner får komma för
att injicera sina illegala droger, inte gett annan effekt än att göra
problemet mindre synligt för allmänheten.
Fasaden utåt ser alltså bättre ut i Zürich jämfört
med tidigare då det fanns en öppen drogscen på Platzspitz
och senare en ännu värre marknadsplats för droghandel vid
den nedlagda järnvägsstationen Letten. Zürich var Europas
knarkhuvudstad nr 1 i början på 90-talet.
Konradstrasse
Alla tre polismännen pekar och förklarar medan bilen snurrar
runt i distrikt 4 och 5. Det här är Brennpunkts hemmaplaner.
Langstrasse är kokainhandelns gata, får jag veta. Det sköts
av svarta afrikaner och av folk från Dominikanska Republiken. Heroinhandeln
sker numera i ytterområdena och de langarna kommer framför allt
från ex-Jugoslavien. Mina följeslagare känner igen flera
av personerna på gatan. Gång på gång skrattar Schelling
och Lippuner till.
– Jaha nu är han i farten igen.
– Cannabishandeln då? undrar jag.
Lippunder pekar på en modeaffär. Det är en Hanf-laden.
En vanlig tillåten affär som säljer cannabis i smyg. Det
finns ungefär 30 sådana butiker i Zürich som är kända
av polisen. Det kan vara en skivaffär, en hälsokost, en head
shop (som säljer tillåtna cannabisutensilier). Eftersom de i
grunden bedriver en legal verksamhet så kan inte affären stängas
för gott om polisen hittar cannabis där. Ägaren straffas
med böter eller ett kortare fängelsestraff, sedan fortsätter
cannabishandeln tills polisen gör en ny razzia. Det låga straffvärdet
hämmar emellertid polisens möjligheter att göra tillslag.
Cannabisbrott kan aldrig rubriceras som grova hur stora mängder som
än beslagtas. För heroin går gränsen för grovt
narkotikabrott vid 12 gram ren vara.
– Konradstrasse, föreslår Schelling.
Vi krypkör längs denna bakgata och får genast syn på
en polisbil på trottoaren och en man som står och gestikulerar
vid en husvägg omringad av två uniformerade poliser. Mina följeslagare
känner genast igen mannen som en notorisk cannabislangare. I bästa
fall hittar de några gram hos honom eftersom hans cannabislager är
gömt någon annanstans.
Dagen därpå promenerar jag själv längs Konradstrasse.
Cannabishandeln kunde knappast vara tydligare. Gatan är nästan
folktom eftersom här saknas affärer, men i varje gathörn
står en sysslolös man och tittar sig omkring. Jag blir genast
erbjuden att köpa hasch.
– Tyvärr, jag röker inte, säger jag.
– Ja, det är naturligtvis det allra bästa. Ha en skön
dag! säger mannen och ler.
Europas största cannabiskonsumtion
Drogvaneundersökningar bland skolungdomar visar att cannabisrökningen
i Schweiz förmodligen ligger i topp bland Europas unga. 1986 hade
11,5 % av 15-16-åringarna någon gång testat cannabis.
2002 var andelen 44,5 %. I Sverige är den 8 % och i Holland 28 % (1999).
Drogsamordnaren på socialtjänstens huvudkontor i Zürich
Michael Herzig tycker inte att det är något problem att så
många unga röker cannabis.
– Det är en fråga för den enskilde individen och ingenting
som staden måste engagera sig i. Vi har ingen anledning att skydda
folk från sig själva.
Herzig medger att cannabisrökning kan vara hälsofarligt efter
en längre tids intensiv konsumtion. Om skolelever är slöa
och skolkar på grund av cannabis måste man givetvis göra
något, men han tycker det är fel att ingripa för tidigt
– Även ingripandena kan vara skadliga, säger han. Till exempel
att en ung person hamnar i kriminalregistret.
Han menar att det staden i första hand ska satsa på för
ungdomarna är att lösa de tunga frågorna, som arbete, bostad
och utbildning.
Herzig resonerar på samma sätt när det gäller andra
droger. Man ska inte hindra konsumtionen. Tvärtom tycks det, eftersom
man bland annat inrättat mobila laboratorier som testar piller på
danstillställningar och offentliga fester. Den tonåring som
köpt en tablett av en langare kan få den analyserad på
plats av stadens tjänstemän. Kanske innehåller den något
farligt som de inte bör stoppa i sig. Om den består av ecstasy
eller amfetamin är det grönt ljus. Pillertestningen ligger helt
i linje med ett av huvudmålen för drogpreventionen i Zürich:
"Att understödja unga människors ansvarsfulla umgänge med
beroendeframkallande medel."
Opinionen har vänt
I mars 2001 presenterade regeringen ett förslag till revidering
av narkotikastrafflagen som bland annat innebar en avkriminalisering av
cannabisrökning och att tillåta innehav och odling för
eget bruk. Förslaget gick igenom med bred majoritet i Ständerat
(lilla kammaren) senare samma år.
Opinionundersökningar från samma tid visar att en knapp majoritet
av befolkningen stod bakom en liberalisering. Sedan hände något
i debatten.
– Under det senaste året har medierna börjat rapportera mycket
negativt om cannabis, berättar Janine Messerli, pressansvarig på
SFA, (schweiziska fackstället för alkohol- och andra drogproblem).
Så fort det kommit någon ny forskningsrapport om exempelvis
cannabis och schizofreni så blåser man upp det stort i tidningarna
utan att sätta in det i sitt sammanhang.
Folkopinionen började svänga mot en mer restriktiv syn på
cannabis. Det visade sig också i att liberaliseringsförslaget
förlorade i september i Nationalrat (stora kammaren) med röstsiffrorna
96 mot 89. Regeringens lagförslag måste nu omarbetas och ingen
vet var det slutar. I höstens val gick dessutom det konservativa och
uttalat främlingsfientliga SVP, Schweiziska folkpartiet, kraftigt
framåt. Kanske var det delvis tack vare partiets restriktiva syn
på hur narkotikaproblemet ska lösas.
SFA och folk som arbetar professionellt med missbruk stödjer dock
en liberalisering, berättar Messerli.
– Ett viktigt skäl är att det blir lättare att bedriva
prevention bland unga om cannabis är tillåten.
Hon ger ett exempel som hon fått från en drogförebyggare
som var ute i skolorna och talade. Han fick ibland frågan om han
själv rökte cannabis. Det var ett dilemma för honom. Skulle
han berätta att han gjorde detta som var olagligt eller skulle han
ljuga och förneka sin cannabiskonsumtion. Han kände sig låst
och kunde inte tala på rätt sätt om riskerna. Om konsumtionen
av cannabis är tillåten så slipper han den konflikten.
Jag säger att jag inte förstår det argumentet. Varför
ska en person som själv röker cannabis vara ute i skolorna och
informera?
– Jag tror inte att drogarbetarna röker cannabis regelbundet, säger
Janine Messerli.
Vastaa